netteqvist.blogg.se

Har nu kommit hem med min gråe springare. Domen löd; inga fel på benen, däremot muskelinflammation i sadelläget (vilket gjort att han sett lite oren ut emellanåt då det fått honom att spänna sig). Är antagligen dressyrsadeln som är boven i dramat eftersom jag alltid rider i den, hoppsadeln används bara just vid hoppningen o det har ju inte blivit så ofta. Är ett tag sen jag kollade upp dem hos sadelmakaren så nu är det bara att boka tid för det!! Nu ska han longeras en vecka o äta Metacam, sedan longeras o ridas varannan dag med hoppsadeln tills jag fått dem kollade. Känns ändå bra att det inte var benen... jag har ju vart orolig över dem sen i höstas när han var dålig. O veterinären tyckte att Prisseman var ståtlig, trevlig kille detdär! ;-)

Har vart en lång dag o jag är oändligt mkt tacksam mot väldigt många... Min pojkvän Micke som lånade ut sin bil, mina föräldrar som följde med, grannen Peter som sett till att Elsa därhemma fått mat under dagen, den mkt trevlige o kompetente veterinären Henrik, kusin Jonas som lånade ut en dieseldunk (eftersom bilen började rycka lite strax före Holmträsk på hemvägen blev vi rädda att den inte alls rymde så mkt soppa som det står i handboken o eftersom det är diesel vågade vi inte chansa på att vi skulle ta oss hem... så vi stannade i Holmträsk, Jonas pappa Torbjörn körde i ilfart o hämtade en dunk diesel eftersom Jonas själv inte var hemma) alltså massor tacksam även mot Tobbe, o förstås Prisse som skött sig exemplariskt under den längsta resan han vart med om sen han kom till mig samt allt liv o rörelse som var därborta på veterinärkliniken (som han stajlade när jag sprang med honom, då kan man säga att Araben kom fram!! :D) Eftersom han inte fick äta när vi skulle åka hem (han fick tröttspruta innan röntgen o ultraljud) stannade vi i Happis o hängde upp höpåse, men då blev det rätt omständigt för Lilleman som tyckte det var dags att kliva av, så vi ville inte stanna o tanka under resan eftersom han stod så lugnt o snällt medans vi körde men som sagt ville få komma ut ur transporten när vi stannade, o hade den rymt så mkt som de stod skulle vi klarat oss eftersom den inte drar så mkt soppa, det var ju därför jag lånade den...

nåja, vi kom hem tillslut o jag är ändå glad att det inte var benen, eftersom jag tyckte jag tog det lugnt med honom så länge senast så var jag rädd att han helt enkelt inte skulle hålla för vanlig ridning. Så nu är det bara hoppas att han blir frisk snart, älskade Prissehästen! =)